Jag och mina golfvänner har pratat en del om förmågan att vara redo på första tee. Flera av oss har en tendens att tappa slag i början av ronden för att sedan resterande rundan spela bättre än våra hcp. Det känns inte som det är kopplat till “fysisk uppvärmning” då vi har massor data på att både gå rakt ut på tee och lägga 1h på range och putting green och det verkar inte påverka detta så det verkar vara mentalt. Visst kan en del vara att när man har “pajat rundan” så kan man spela mer avslappnat men å andra sidan de gånger iallfall jag undviker tappet initialt så brukar hela rundan bli väldigt bra. Dessutom så gör jag ju detta 4-5 ggr i veckan så någon “anspänning” känner jag inte direkt. Med tiden har jag blivit bättre på att acceptera detta och veta att det brukar “ordna upp sig” under rundan vilket det nästan jämnt gör men det vore nice att förstå och kanske undvika detta mönster och oftare ligga bra till från början. Vad är era erfarenheter och har ni tips/tricks som har hjälpt er?
Intressant, inte bara jag alltså 
Hur är er bana? Börjar med svåra hål?
Om jag ser till min hemmabana (Kungsängen Kings/Queens)
Queens börjar med två par-4:or, 370 och 355 meter. Den senare är det lätt att inte ha någon linje in om man går lite snett.. Sällan man lämnar med två par.
Kings börjar med två par-4:or, 347 och 366, där man (jag) ska ha två bra drivar för att komma vidare med två par.
Det är lätt att tappa modet redan efter två hål om det vill sig illa. Detta oavsett om man värmt upp innan eller ej.
Jämfört med t.ex. Waxholm som börjar med en relativt kort par-4 så är den “mentala känslan” på en helt annan nivå Waxholm jämfört med Kungsängen.
(Kings är för övrigt en historia för sig. En man som inte gärna slår sin driver 300 meter så börjar den med 5 tuffa hål. Ligger man på hcp när man står på 6:e tee är känslan bra)
Jag är tvärtom. Inte ovanligt med en bra start men sen… 
Värsta var det när jag började birdie birdie. Då vet man att man missar utslaget på tuffa trean där det är out till vänster och vatten till höger. 
Så ja, fick plocka upp bollen på båda trean och fyran och så var det med den rundan…
Fast det där sitter ju helt uppenbart mellan öronen, tror du så är fallet även för @Eriksson?
Ja på ett eller annat sätt. Han skriver ju själv “… så det verkar vara mentalt.”
Ofta följande scenario:
Uppvärmd: Spelar bra första 9 hålen, sedan sämre.
Ej uppvärmd: Spelar dåligt 3 hål, därefter bra 9 hål, avslutar sedan med 6 dåliga hål.
Jag spelar nästan uteslutande eftermiddagar. Då har ölserveringen öppnat sedan ett tag och jag har hunnit med en lunch och snackat skit med golfpolarna. Kroppen har hunnit lugna ner sig och jag är relaxed. Har ju dessutom 50 minuter till banan så det är väl rent effektivt minst två timmar relax.
Brukar ha birdieputt på första hålet på östra. Men visst, det är en par5. Sen spelar jag som en absolut kratta i år oavsett men även tidigare har jag inte haft några större problem. Specieltl på västra banan där jag kan ligga på par efter 4 en del gånger. Östra har ju lite det som @old-t är inne på med svår start med 2:a,3,4:e hålet (svår par 4, lång par 3, svår par 4).
Men upp klockan 4 och vara på banan vid kl 6 .. tro fan det tar en timme för kroppen att vakna. Du får nog stiga upp tidigare om du skall ha en chans rent fysiskt. Testa ta en slapp eftermiddagsrond istället och se vad som händer. Eller ta flera så du får lite statistiskt underlag.
Var tappar du dina slag dom där ronderna förresten?
Mina tidiga tider kan såklart påverka en del men upplever att det även är en utmaning när jag spelar på ”Albert-tider”. De två banor vi spelar mest har ganska mjuka öppningar med korta par fyror eller femmor initialt. Vesterby är ju en annan sak men den spelar vi inte med samma frekvens.
För mig är det ofta ett ”bogey tåg” initialt för att sedan övergå till ett partåg med något tillfälligt stop på birdieperrongen eller ner i others tunneln
Vad är ditt mentala state när du kommer till banan? Är du lugn som en filbunke? Personligen känner jag extrem koppling till hur det går på firman till mitt golfresultat. Kan inte ha några stressrelaterade grejer på jobbet för då kan jag helt enkelt inte spela golf. Nu när T är färdigutbildad kanske det blir lite lugnare snart
Visst har det funnits tillfällen då man känner sig ofokuserad och det har påverkat men generellt är jag nog bra på att gå in i min golfbubbla och stänga av saker utanför. Grejen med golf är ju att jag har en ”julaftonskänsla” varje gång så någon slags glädje/förväntan finns ju men känner ingen stress eller press.
Det kanske är det som saknas, lite press.?
För lite press faller tillbaka, steppar upp senare till “,normal” nivå.
Från en som undantagslöst är sämst första 9:e
Hur är det när du utövar andra idrotter @eriksson?
Jag och min padel-partner torskar nog första gamet i 70% av våra seriematcher, oftast pga mitt icke-fokus under inbollningen. Jag står mest och lallar då.
I innebandyn med gubbarna är jag trögstartad rent fysiskt. Måste liksom springa igång hälsenorna, det gör rätt ont första 10 minuterna.
När jag tävlade på riktigt i badminton hade jag en “förmåga” att vara påkopplad direkt i dubbel, för där visste jag att vi ofta hade chans att vinna hela tävlingen. I singel var jag lite för dålig och där kunde spelet vara lite si och så.
När det gäller golf får jag nog säga att det skiljer oerhört mycket om det är kompisrunda eller tävling med lite mer folk. Och också om det är med folk jag känner eller inte. Skärper mig mycket mer om jag lirar med främlingar.
Kan nog vara att man med tiden tappat lite ”påslag”. Vi har ju en tour där vi tävlar en gång i veckan och då blir det ju ett påslag som jag nog upplever minskar effekten av initiala läckan. Har bevisligen presterat ganska bra i tävling senaste åren så man kanske helt enkelt får köpa att det är så på sällskapsronder eller börja betta för att skapa lite påslag
Spelar jag 18 hål brukar jag spela sämst i mitten. Men det är nog mest psykologiskt.
Jag ser alltid till att vara i god tid inför rundan, en timme innan är inte ovanligt. Då hinner man ta det lugnt, värma upp i lugn takt och känna lugnet.
Om jag inte värmer upp har jag inte ens rätt längder “i kroppen”, men med en hink innan är man färdig.
Sen är ordningen att jag värmer på rangen, kanske sparar fem bollar om det är logistiskt smidigt. Sen tar jag chippning, och avslutar med puttning. Kan man slå några sista bollar på rangen brukar jag ta de sista bollarna precis före tee time.
Då är jag så redo jag kan bli.
Och ett problem är ju att man inte får slå med träklubborna på rangen… Och den starten där driver är ganska viktig.
Det är en av mina banor också, och kings med den två första, följt av trean som ofta spelas hyggligt långt, och 4an med vatten i hörnan som inte sällan ger ett hyggligt långt andraslag över en bunker, lite uppför.
Men SEN kommer det svåraste hålet på banan tycker jag. Så står man med ett resultat på sitt par efter de fem inledande är man ju svinnöjd. Sexan och sjuan ger en liten paus, fast det är vatten i spel på båda. 8an är ganska lätt i sammanhanget, men det är ett knepigt andraslag som ska slås till en tight yta, och ska man gå på två, då är det slaget klart i den högre skolan.
9an är ju det lättaste hålet på utnian som jag ser det.
Andra nio är rena barnleken mot första nio, i mitt tycke ska jag väl vara tydlig med 
Vill också gratulera till en av de bättre trådarna på länge. Tack!
Mitt spel är lite för slumpartat (hcp 12) för att jag skall kunna ha en god uppfattning om saken, men jag tycker mig kunna säga att jag oftare spelar lite sämre mot slutet av en runda (oavsett om jag går eller åker bil). Just starten är inget som jag tänkre på som “sämre”.