Jag älskade sport-tabeller väldigt tidigt. Och hade alla möjliga olika “lekar” för mig som barn (och senare ungdom) för att få utlopp för det hela.
Till exempel så spelade jag hela Elitserien i ishockey med tärningar och skrev tabeller för varje omgång. Resultaten fick jag fram genom att kasta tärning, ett kast per period.
En annan variant var att lägga spelkort i två högar och sedan vända upp dem. Nu gällde det fotboll. Kom två röda kort i rad gjorde hemmalaget mål, tre svarta betydde bortamål.
Jag lirade både stora cuper och engelska ligan på samma sätt.
En tredje variant var när jag och en kompis spelade Stiga Fotbollsspel. Jag skrev ut omgångarna för hand och han skrev rent på maskin. Vi blev så bitna att vi faktiskt skolkade flera timmar i veckan på högstadiet för att hinna med det hela…
Att jag senare skulle bli sportjournalist och jobba på både TT och SVT text kanske inte var så konstigt…
Tabellerna på sporten var det jag slog upp först i tidningen, på den tid man hade papperstidning. Men värre än så blir det inte. Kollar leaderboards förstås. Innan webben kollades resultaten på USA tourtävlingarna i SG.
Vad man gjorde - Som jag minns barndomen satt man själv eller med grabbarna på gatan och hade tråkigt. Fan om man haft dataspel och mobil då! Kollade TV och lyssnade på poporama gjorde man väl. Tipsextra. Vi slogs rätt mycket. Hade stenkrig, snöbollskrig. Vi slogs mycket med tjejerna i klassen också, de var tuffa. Det var rätt kul. Vår gata var den minst sportiga. Våra farsor orkade inte skjutsa oss på träningar och sånt. Nån hade pingisbord.
Innan,då jag bodde i höghus var det mer action. Stenhård koll på ålder. Mopsade man mot nån äldre fick man stryk. Och yngre hanterades likaledes.
Sport,sport,sport var det som gällde när man var barn. Förutom de organiserade träningarna i olika idrottsklubbar hade vi i kvarteret en egen idrottsklubb. Det var mest fotboll som vi sysslade med. Vi hade till och med en egen fotbollsplan.
I våra kvarter fanns ett ängsområde nära landsvägen som inte användes till något. Via någons föräldrar kontrollerades om vi kunde använda ängen för att spela fotboll. Det gick bra. Ängen var ungefär 50x20 meter, vi byggde ordentliga mål med nät, vi klippte planen med gräsklippare och jämnade till så att det blev en riktigt fin plan. Vi spelade matcher där vår klubb mötte löst sammansatta lag från andra kvarter. Det var stort åldersspann men alla fick vara med. Det var nog 6-7 år mellan yngsta och äldsta barnen.
Planen blev så småningom uppmärksammad av den lokala fotbollsföreningen som med vår tillåtelse bedrev träningar för de allra minsta barnen på vår plan. Som ersättning skötte idrottsklubben skötseln med klippning och skötsel av målen.
Rörande de organiserade träningarna i de olika klubbarna jag var med i så cyklade man till träningarna förstås. Såvitt jag kommer ihåg blev jag aldrig skjutsad. När man börjat skolan var man tillräckligt stor för att sköta detta själv.
Jag och min bästis spelade en massa bordsfotboll (som bordshockey men fotboll) och simulerade VM-turneringar och dream teams.
Han gillade Holland och därmed AC Milan med Rijkaard, Van Basten och Gullit. Jag gillade Tyskland och Inter med Brehme, Matthäus och Klinsmann.
På den tiden spelade inte engelska lag i Europa och jag började se på de lagen som andra klassens klubbar. Det sitter i än. Har svårt för Premier League än idag.
