Här gäller egentligen samma fråga. Pekoral eller oerhört stämningsfullt? Jag har bestämt mig för det senare tack vare Gustaf Noréns rena genialitet. Och dalmål!
Country går alltid hem.
I Nashville
Såsom varande country-lyssnare måste jag påpeka att Eagles inte har några rötter i Nashville
. Däremot i San F. finns en dokumentär om Laurel Canyon som är väl värd att se om man har intresse av utvecklingen av västkust-musik.
Eagles är väldigt lite country.
…men Lyin’ Eyes har vibbar av hästjazz.
Absolut.
Liksom Tequila sunrise, Take it easy, New kid in town och desperado, för att ta de mest kända.
Rätt mycket country feeling där.
Edit/
… och eftersom känslan gnagde lite så kollade jag upp detta country/rock-band och hittade att de ändrade lite inriktning i musiken runt 75/76 med bl.a Hotel california.
Egon
Take it Easy och Tequila Sunrise kan jag hålla med om. Men fasen inte Desperado som ju mer är klassisk pratsång-pop i klass med “Sometimes When We Touch” eller “Your Song”.
För övrigt fin cover av Lundell. https://www.youtube.com/watch?v=Mvl8bLSntEw

Take it Easy och Tequila Sunrise kan jag hålla med om. Men fasen inte Desperado som ju mer är klassisk pratsång-pop i klass med “Sometimes When We Touch” eller “Your Song”.
”You’ve been out mending fences for so long now”
I rest my case.
Egon
Visste inte riktigt var jag skulle lägga den här. Så kul att få se hur Glen Campbell gjorde när han spelade gitarr på sitt overkliga vis.
Riff är kul, det är jäkla imponerande vad vissa kan åstadkomma av motorik med idog träning. Har två plastsvågrar som lirat i stora sammanhang, man bara häpnar då man ser dem visa det de gör för att träna…
Men ändå, strum gör otroligt mycket mer för en låt än det riffet gör. Och det gäller sologitarr mycket mer än kompgitarr (även om det Malcolm gör i ACDC rocker är det bästa ljud en gitarr någonsin frammanat). En osjälvisk sologitarr är kryddan som får en låt att lyfta.
Sen finns ju Tommy Emmanuel förstås… Men det är en ytterst ödmjuk man, som råkar kunna spela som arschlet ur alla Claptons och Hendrixar.
Men för att demonstrera osjälviska gitarrer med grejer som alla kan spela men ändå låter jäkligt bra:
Särskilt hur solot vid 2:50 smälter in i kompet… genialt.