Inspirerad av @Puttaren och hans Pro Am-spel började jag fundera på hur jag själv lirar golf om jag får spela med nån stjärna.
Relativt uselt är det enkla svaret.
Får extrem prestationsångest i såna lägen.
Jag deltar i en handfull evenemang per år där jag “riskerar” att lottas ihop med riktigt bra spelare eller med lirare som varit jävligt duktiga i nån annan idrott.
Blir inte “star struck” socialt men rent spelmässigt är det hög puls.
Faktiskt kan det vara lite likadant om man råkar hamna i en fyrboll med spelare som har hcp på typ 3 eller under. Jag känner mig liksom i vägen.
Jag presterar ofta närmare min egen högsta nivå när jag spelar med bättre spelare. Blir mer fokus på golf och mindre på var man bor och vad man jobbar med osv.
Beror kanske på vem man lirar med? Lagergren var väldigt fokuserad på rundan som inspel och inte så intresserad av att ”shoot the shit”. Hade varit roligare att gå med Björn Åkesson som är en riktigt kul prick.
Eller kanske inte – jag är rätt okänslig för vilka jag spelar med. Jag fokuserar på mitt spel när jag ska slå - vilket väl inte är så många minuter aktivt – och i övrigt försöker jag vara social och trevlig.
Att vara social står väl kanske inte överst på listan över mina bäst utvecklade färdigheter. Var sak har sin tid och när jag är på golfbanan gillar jag om det är fokus på golf. Det behöver inte innebära att man bara går i sin egen bubbla och bara söker resultat utan det kan precis lika gärna vara att man går och pratar utrustning, golfbanor, golfresor osv, men jag är kanske inte lika intresserad av att prata betongbalk eller ytskikt på trappor.
Pro-am har jag aldrig spelat, däremot spelar jag rätt ofta i bollar där de övriga tre har lägre hcp tillsammans än mina 8, och det är då jag brukar spela som bäst.
Spelar jag med bättre golfare, så BRUKAR jag spela generellt ganska bra, man blir väl inspirerad?
Å andra sidan brukar jag vara ganska bra på att anpassa mig till situationen, så märker jag att folk inte vill tjittjatta så gör jag inte det, vill man ha mkt social samvaro, då kör vi det.
Vidare har jag spelat en pro-am på Kungsängen för en jävla massa år sedan med Mats Hallberg, som då kvalade för spel på skandinavian masters. Vi startade på en par 3a, och om jag säger såhär, jag var den enda som låg på green.
Har spelat en del med +hcp. på div. scratchtävlingar. Har aldrig haft en realistisk ambition att nå scratch men resultaten antydde ett litet tag att det var möjligt.
Då, vid den tiden, lyftes mitt spel av att få sparringen. Numera påminns jag mer om att jag borde kunna… och det sätter ibland käppar i hjulet.
